The Colourful Origin Stories of ”Gringo” (Svenska)

I det senaste avsnittet av Slate-podcasten Lexicon Valley, fördjupar jag mig i de många berättelserna kring ursprunget till ordet gringo, en epitel som används av latinamerikaner för utländska talare, typiskt amerikanska anglofoner. Även om en hel del livlig folklore omger ordet är dess faktiska etymologi lika intressant.

De mest populära berättelserna om ordet har att göra med USA: s militära engagemang i det mexikansk-amerikanska kriget (1846-1848), och de är ”bokstavligen färgglada och har att göra med färgen grön. Ibland står det att ett regemente av amerikanska soldater hade gröna rockar och framkallade ett mexikanskt svar på ”green go home”. En annan familj av folketymologier beskriver amerikanska soldater som marscherar genom mexikansk territorium medan de sjunger en sång som börjar med orden ”Green växer …” Det finns många kandidater för en sådan sång, inklusive den engelska traditionella sången ”Green Grow the Rushes, O” och Robert Burns-låten ”Green Grow the Rashes, O.” Ännu en brittisk sång, ”Green Grow the Laurels”, förvandlades till en amerikansk cowboylåt, ”Green Grow the Lilacs”, som den används av Oklahoma-dramatikern Lynn Riggs i Broadway-pjäsen 1930 med samma namn. (Den pjäsen fungerade som grund för musikalen Oklahoma!)

Men det finns inget bevis för att någon av dessa sånger faktiskt sjöngs av soldater i det mexikanska kriget. Det är dock sant, att ordet gick in på engelska i efterdyningarna av kriget och dök upp i två källor från 1849. Den ena var i dagboken till John Woodhouse Audubon, son till (och assistent till) den berömda naturforskaren och naturmålaren John James Audubon. Den yngre Audubon ansluten till en olycklig expedition från New York till Kalifornien under Gold Rush, med målet att samla exemplar och göra målningar och skisser till en bok om däggdjur i Nordamerika. Den kretsiga vägen som gruppen tog tog dem genom norra Mexiko och den 13 juni 1849 skrev Audubon detta dagboksinlägg:

Cerro Gordo är en eländig kärra av vagabonder, med ingenting som stöder den förutom dess smålig garnison av hundra femtio kavallerier monterade på mulor. Vi blev tutade och ropade på när vi passerade d genom och kallade ”Gringoes”, etc., men det hindrade oss inte från att njuta av deras läckra källvatten; det var coolt och härligt. Våra män rusade till den och drack två halvlatskoppar fulla vardera, andades knappt mellan tiderna. det var det första goda vattnet vi hade haft sedan vi lämnade Mississippi.

Medan Audubons dagbok förblev opublicerad förrän långt efter hans död, nådde ett nytt utseende av gringo samma år en masspublik. Henry Augustus Wise, en amerikansk marinlöjtnant, publicerade Los Gringos, eller en inre vy över Mexiko och Kalifornien sent 1849. I förordet skrev Lt. Wise, ”Titeln – Los Gringos, med vilken denna volym har blivit döpt, är epitet – och snarare en tilltalande – som används i Kalifornien och Mexiko för att beteckna ättlingar till den angelsaxiska rasen. ”

Efter att gringo kom till engelska, skulle det ta mer än tre decennier innan amerikanerna började spekulera i ordets ursprung. Den 3 november 1883 publicerade både Los Angeles Times och Arizona Weekly Citizen en artikel med en musikalisk förklaring:

Ordet Gringo, termen som användes på amerikanska och engelska av mexikanerna, sägs ha haft en underhållande ursprung. Många sjömän som tillhör en engelsk krigsman i Mazatlan gick i land och gick på en rip-dånande berusare. Medan de paraderade på gatorna sjöng en av dem ”Green Grow the rushes” osv. Mexikanerna fick bara de två första orden och kallade dem Grin-go ”s, och det har fastnat sedan dess.

Men versionen av den här historien som verkligen fastnade var en skriven av den berömda journalisten Nellie Bly (pennanamnet Elizabeth Cochrane), när hon var en 21-årig korrespondent för sin lokala tidning, Pittsburgh Dispatch. Bly åkte till Mexiko i sex månader, och i en rapport som sprids i amerikanska tidningar 1886 skrev hon:

Folk undrar ofta och frågar varför Mexikanska kallar amerikanerna en ”Gringo”, eller vad ordet betyder … När amerikanerna gick i krig med Mexiko var en melodi, vars vers slutade med ”Green grow the rushes, O,” mycket populär. nästan alla är lustiga och sjöngs av gamla och unga. Medan de var i lägret sjöng soldaterna ständigt, och alla mexikaner kunde höra var ”Green grow the rushes, O.” De började genast kalla de amerikanska soldaterna med de två första orden när det lät för dem, ”grin go,” De gjorde det till ett ord, genom vilket de någonsin kommer att känna det amerikanska – ”Gringo.”

Bly upprepade denna berättelse i sin 1888-bok Sex månader i Mexiko, men året därpå tog en annan amerikansk korrespondent i Mexiko undantag från hennes gringo-etymologi:

”Nellie Bly” gör fortfarande fler fel. Hennes förklaring av ordet ”gringo” – en bekant infödd beteckning för amerikanen – är absurd. I stället för att tillskriva sitt ursprung ordentligt till de ”gröna kapporna” hos ett Kentucky-regemente som är stationerat i Mexiko under kriget ”40-47 säger hon att det kom från sångens popularitet,” Green Grow the Rushes, O, ”i de amerikanska lägren.
—SC Robertson, ”Saunterings in Mexico,” Evening Star (Washington, D.C.), 14 september 1889

Etymologin ”grön kappa” var dock lika speciell. Slutligen kastades en del vetenskapligt ljus på ämnet när den första engelska ordboksposten för gringo publicerades 1889, när den stora amerikanska filologen William Dwight Whitney publicerade volymen ”G” i sin Century Dictionary. I posten avstår Whitney från folkets etymologier och ger följande ursprung: ””

Grimos etymologi från Griego som betyder ”grekiska” hade redan cirkulerat i spanskspråkiga ordböcker i ett sekel, långt innan Mexikansk-amerikanska kriget. I en 1787-ordbok, El Diccionario Castellano, Esteban de Terreros förklarade: ”Utlänningar i Malaga kallas gringos, som har särskilda typer av accent som berövar dem från lätt och naturligt kastilianskt tal, och i Madrid ges namnet särskilt till irländarna för av samma anledning. ” (Irländska soldater gick med i den spanska armén under sextonde till artonhundratalet, så spanjorerna skulle ha varit bekanta med deras ”gibberish”.)

Användningen av grekiska som en inbyggnad för ett obegripligt ”utlänningssamtal” är också något som är känt för engelsktalande, som i uttrycket ”Det är allt grekiskt för mig.” Och språk som engelska och spanska antagligen gick på grekiska på grund av klosterskribenter från medeltiden som hade svårt att transkribera grekiska bitar av latinska manuskript Mer information om detta finns i min senaste kolumn Word Routes, ”If It” s ”All Greek To You,” Blame Monks And Shakespeare. ” Med Griego som muterar in i variantformen gringo på spanska förlorades sannolikt den ursprungliga resonansen med grekiska, men epitelns användning i Latinamerika tjänar som en påminnelse om hur kontakt över en språklig klyfta ofta är fylld med spänning.