Utforska C-peptidpersistens vid typ 1-diabetes
Vid diagnos av diabetes, vare sig det är typ 1 eller typ 2, är en av nyckelfaktorerna läkare letar efter C-peptidnivåer. Traditionellt har forskare trott att låga C-peptidnivåer indikerade typ 1-diabetes eftersom kroppen inte kan producera tillräcklig tillförsel (om någon) av insulin, medan högre C-peptidnivåer var associerade med typ 2-diabetes eftersom kroppen gjorde insulin men kunde inte använda den effektivt.
En nyligen genomförd studie visar dock att detta kanske inte är helt korrekt. I en stor kohortstudie i Skottland fanns det ett brett spektrum av variationer i C-peptid persistens över individer i olika åldrar och sjukdomsvaraktighet. Individer som var äldre när de diagnostiserades och var nära diagnosåldern hade högre C-peptidnivåer än de som var ungdomar när de diagnostiserades och hade levt med sjukdomen under en längre tid. Forskare tror att detta kan peka mot att det finns flera genetiska nätverk som påverkar diabetesrisken.
Resultaten visade också att liknande C-peptidnivåer kan förekomma hos individer med typ 1-diabetes hos vuxna som inte omedelbart krävde insulinbehandling som de som fick diagnosen typ 2-diabetes. Många människor med högre C-peptidnivåer har också ökade mängder proinsulin, vilket är en prohormonföregångare till insulin. Cellerna svarar emellertid inte på primära stimuli, vilket kan betyda att de är i bedövat tillstånd. Om detta är fallet finns det en potential att de kan återhämta sig och återigen spela en aktiv roll i insulinproduktionen.
Förhållandet mellan proinsulin och C-peptid kan också påverkas av genetisk risk för diabetes. Både genetik och miljöfaktorer kan spela in när det gäller skador på betaceller och deras förmåga eller oförmåga att producera insulin.
Denna studie utmanar tidigare förståelse om skillnaderna i typ 1 och typ 2-diabetes när det gäller diagnos och behandling. Det kan finnas potential att stimulera betacellfunktionen i bukspottkörteln hos individer med typ 1-diabetes beroende på deras nivåer av proinsulin, insulin och C-peptid.
Diabetes Research Connection (DRC) är intresserad av att se hur detta kan påverka framtiden för diagnos och behandling av diabetes. Det kan säkert leda vägen till mer fördjupade forskningsmöjligheter, och DRC tillhandahåller kritisk finansiering för att stödja denna typ av initiativ. Tidiga karriärforskare kan få upp till 75 000 dollar från Demokratiska republiken Kongo för att bedriva nya forskningsprojekt med fokus på typ 1-diabetes. Mer information finns på http://diabetesresearchconnection.org.