Strukturfunktionell analys

ett system för analys av sociala fenomen och processer betraktade som delar av en strukturellt stratifierad helhet, där varje strukturelement har en bestämd funktion eller syfte.

Marxistisk sociologi utmärker följande strukturella former av social organisation: socioekonomisk bildning, materiell och intellektuell produktion, basen och överbyggnaden, ekonomiska, sociala och politiska relationer och socioekonomiska, politiska, kulturella och andra institutioner. I detta tillvägagångssätt används termen ”funktion” i två betydelser: (1) syftet med ett element i det sociala systemet eller tjänsten det utför med avseende på ett annat element eller systemet som helhet (till exempel funktionerna av staten, lag, konst och utbildning) och (2) beroende inom ett givet system, varigenom förändring i en av dess delar är resultatet av, det vill säga en funktion av, förändring i en annan del (till exempel en förändring i förhållandet mellan stadsbefolkningen och landsbygdens befolkning som en funktion av arbetsinnehållet. I detta avseende kan funktionellt beroende betraktas som en typ av determinism. Studien av båda typerna av funktion – funktionella relationer och funktionellt beroende – är en av objekt av speciella sociologiska teorier baserade på en syntes av teoretisk analys och empirisk forskning.

I marxistisk sociologi är strukturfunktionell analys organiskt relaterad till historism, till socioekonomisk determinism, till analys av de interna motsättningarna av fenomen, och till andra analytiska principer, som alla utgör den dialektiska materialistiska metoden för studiet av sociala fenomen.

I samtida borgerlig sociologi bygger den strukturfunktionella metoden på en sammanställning av funktionalism och historism. Sociologer av denna orientering, som T. Parsons, har utvecklat en abstrakt teori om sociala system som har fyra grundläggande funktioner: anpassning, måluppnåelse, integration och underhåll av latenta sociala mönster. För dessa sociologer är de grundläggande strukturerna i ett socialt system inte socioekonomiska strukturer utan värden och normer. Huvudmekanismen för att säkerställa att ett system fungerar normalt, enligt denna skola, är socialisering – en process där individen internaliserar de normer och värderingar som råder i ett samhälle – medan avvikande beteende regleras genom processen för social kontroll. Ett sådant tillvägagångssätt ignorerar samhällets motstridiga natur, liksom klassdifferentiering och klasskamp. Samtida borgerliga sociologer av den strukturfunktionalistiska inriktningen lägger stor vikt vid stabilitet och jämvikt i samhället, överdriva värden och normernas roll som reglerare för mänskligt beteende och koncentrerar sig på studiet av mekanismer som skapar social samförstånd. Ideologiskt sett är sådana uppfattningar direkt eller indirekt ursäkt för borgerliga sociala relationer.