Sic (Svenska)

Användningen av sic ökade kraftigt i mitten av 1900-talet. Till exempel i USA: s statsrättsliga yttranden före 1944 uppträdde sic 1 239 gånger i Westlaw-databasen; i de från 1945 till 1990 uppträdde den 69 168 gånger. Dess användning som en form av förlöjligande, förtjänad eller på annat sätt, har nämnts som en viktig faktor i denna ökning.

Den omåttliga användningen av sic har skapat en del kontroverser, vilket ledde vissa redaktörer, inklusive bibliografiska forskare Simon Nowell- Smith och litteraturkritiker Leon Edel, för att tala emot det.

Konventionell användning Redigera

Sic, i sin parentesform, införs oftast i citerat eller omtryckt material för att indikera noggrann noggrannhet i reproducera föregående text, trots att läsaren ser en felaktig eller ovanlig ortografi (stavning, skiljetecken, grammatik, syntax, fakta, logik, etc.). Flera användarhandböcker rekommenderar att en parentes sic används främst som ett hjälpmedel för läsaren, inte som en indikator på oenighet med källan.

Används för att beteckna arkaismer och dialectEdit

Sic kan visa att ett ovanligt eller arkaiskt uttryck rapporteras troget, till exempel när man citerar den amerikanska konstitutionen: ”Representanthuset ska välja sin talare …” Men flera skrivhandböcker avskräcker dess användning med avseende på dialekt, till exempel i fall av Amerikanska och brittiska engelska stavningsskillnader. Framträdandet av en parentes sic efter ordet analysera i en bokrecension fick Bryan A. Garner att kommentera, ”allt som citeraren (eller den överdrivna redaktören) visade var okunnighet om brittisk användning.” of ridiculeEdit

Användningen av sic kan ses som en vädjan till förlöjligande, oavsett om det är avsiktligt eller inte, eftersom det belyser upplevda oegentligheter. Tillämpningen av sic med avsikt att skämma bort har kallats ”benighted use” eftersom det återspeglar en ”falsk känsla av överlägsenhet” hos sina användare. Följande exempel från The Times of London visar hur interpolering av sic kan diskreditera ett citerat uttalande.

Ironisk användning Redigera

Ibland en författaren placerar efter sina egna ord, för att indikera att språket medvetet har valts för speciell effekt, särskilt där författarens ironiska betydelse annars kan vara oklar. Bryan A. Garner kallade denna användning av sic ”ironisk”, vilket ger följande exempel från Fred Rodells bok Nine Men från 1955:

n 1951 var det välsignelsen som domaren Harold Medina åtalade mot de elva så kallade ”främsta infödda kommunister”, vilken välsignelse innebar att ge Smith-lagen den rättsliga nacken på konstitutionaliteten.