PMC (Svenska)

Studier har visat en koppling mellan livstidens sexuella beteenden och ålder vid sexuell debut1,2 och nyligen sexuella beteenden3; dock har få studier undersökt sambandet mellan dessa beteenden med hjälp av data från nationella undersökningar. Nationell data med fokus på sexuellt beteende är viktig för forskning och förebyggande av sexuellt överförbar infektion (STI). Sådana data kan vara användbara inom många områden, inklusive att informera matematiska modeller för STI, förstå epidemiologiska trender i STI-incidens och rikta förebyggande resurser till dem som har störst risk för förvärv och överföring av STI.4–6 Till exempel som användning av matematisk modellering inom STI-förebyggande har fortsatt att växa de senaste åren, 7 så har behovet av data om sexuellt beteende för att informera om dessa modeller. Behovet av uppgifter om sexuellt beteende är särskilt uttalat för individbaserade modeller, 8,9 som blir allt vanligare, delvis på grund av den ökade tillgängligheten och prisvärdheten för snabbare, kraftfullare datorer.10

The Syftet med denna studie var att undersöka fördelningen av sexuellt beteende i USA stratifierat efter livstidens antal vaginala sexpartners. Vårt huvudsakliga bidrag till den befintliga litteraturen är användningen av senaste, nationellt representativa data. Sådana data är användbara (1) för att illustrera heterogenitet i sexuellt beteende efter kön, ålder och livstidens antal sexpartners för att hjälpa till med STI-förebyggande insatser och (2) för att informera matematiska modeller för STI som ofta klassificerar befolkningen efter sexuell aktivitetsnivå, baserat på hur ofta människor förvärvar nya sexpartner.6,10

Vi använde data från National Survey of Family Growth (NSFG) 2006–2010, ett nationellt representativt tvärsnittsprov av män och kvinnor.11 NSFG är ett nationellt sannolikhetsurval av icke-institutionaliserade respondenter i åldrarna 15 till 44 år som intervjuats i sina hem från juni 2006 till juni 2010.11 Latinamerikaner, svarta och ungdomar (15–24 år) överproverades.11–13 Det fanns 12 279 kvinnliga respondenter och 10 403 manliga respondenter, med en svarsfrekvens på 77% .12 Data som ingår i denna analys var från en intervjuadministrerad datorassisterad personlig intervju.11 Data analyserades med SAS version 9.3 (SAS Institute, Cary, NC) och SAS-samtal SUDAAN 11.0 (Research Triangle Institute, Research Triangle Park, NC) för att redogöra för den komplexa provtagningsdesignen. 14,15

Vi skapade 5 sexuella aktivitetsgrupper enligt självrapporterat livstidsslag av sexpartners, där sex definierades som heteroseksuellt vaginalt samlag och samkönade partners uteslöts: sexuell aktivitetsgrupp 1 (0–1 livslång sexpartner), sexuell aktivitetsgrupp 2 (2-4 livstids sexpartner), sexuell aktivitetsgrupp 3 (5–9 livstid sexpartner), sexuell aktivitetsgrupp 4 (10–39 livstids sexpartners) och sexuell aktivitetsgrupp 5 (40+ livstids sexpartners). Dessa grupper liknar de som användes i en ny modell på individnivå av vaccin mot humant papillomvirus (HPV) och modifierades baserat på tidigare forskning för att vara användbara för andra STI-förebyggande och modelleringsinsatser.9

Vi analyserade 3 åtgärder för sexuellt beteende. Först undersökte vi fördelningen av befolkningen över de sexuella aktivitetsgrupperna, stratifierad efter kön och ålder (med hjälp av 5-åriga grupperingar). För det andra beräknade vi för varje sexuell aktivitetsgrupp medelvärdet av de senaste vaginala sexpartnerna (de senaste 12 månaderna), stratifierat efter kön och åldersgrupp. För det tredje, för varje sexuell aktivitetsgrupp undersökte vi åldern vid första vaginalt samlag (bland de 25–34 år) stratifierade efter kön. Vi utesluter äldre åldersgrupper från analysen ”ålder vid första vaginalt samlag” för att bedöma ålder vid första vaginalt samlag under senare år. Senaste data är mest användbara för sexuellt överförbara sjukdomsförebyggande insatser inklusive modellering. För alla analyser beräknade vi 95% förtroende intervall (KI) för uppskattningar, och vi undersökte överlappning i KI som en konservativ uppskattning av statistisk signifikans (KI tillgängliga i bilaga A) .16

För fördelningen av antalet livslånga vaginala könspartner fann vi likheter över åldersgrupper för manliga och kvinnliga respondenter, med några mindre undantag. Bland 15- till 24-åringar var sexuell aktivitetsgrupp 1 (0–1 livslång sexpartner) den vanligaste rapporterade sexuella aktivitetsgruppen för män (32,2% –70,5%) och kvinnliga (34,7% –72,0%) respondenter (Fig. 1A, B). För alla åldersgrupper var sexuell aktivitetsgrupp 5 (40+ livslånga sexpartners) den minst frekvent rapporterade sexuella aktivitetsgruppen för alla män och kvinnor kvinnliga respondenter. bland kvinnor i åldrarna 25 till 44 år var sexuell aktivitetsgrupp 2 (2-4 livslånga sexpartners) den oftast rapporterade sexuella aktivitetsgruppen (30,3% –30,9%), medan för män i åldrarna 25 till 44 år var sexuell aktivitetsgrupp 4 ( 10–39 livslånga sexpartners) rapporterades oftast (27,8% –34,2%).

Medelantalet senaste sexpartners (senaste 12 månaderna) varierade beroende på livstidens antal sexpartners; inom sexuella aktivitetsgrupper hittade vi dock få signifikanta skillnader efter ålder eller kön (Fig. 2A, B). Sammantaget hade de i sexuell aktivitetsgrupp 1 (0–1 livslånga sexpartners) i genomsnitt mindre än 1 ny sexpartner, medan respondenterna i sexuell aktivitetsgrupp 5 (40+ livstidssexpartners) rapporterade ett intervall på 1,5 (män, 40– 44 år) till 5,1 nya partners (pojkar, 15–19 år). Även om manliga respondenter rapporterade signifikant nyare partners än kvinnliga respondenter totalt sett (med undantag för de 15–19 år gamla), inom en viss sexuell aktivitetsgrupp, skilde sig det rapporterade antalet nyligen vaginala sexpartners inte signifikant för manliga och kvinnliga respondenter med åldersgrupp.

Ålder vid första vaginalt samlag varierade beroende på livstidens antal partners (Fig. 3A, B). I allmänhet rapporterade de med högre antal livslånga sexpartners en yngre ålder vid första vaginala samlaget än de med lägre antal livstidssexpartners. Manliga och kvinnliga respondenter rapporterade liknande åldrar vid första vaginalt samlag för alla sexuella aktivitetsgrupper, utom för sexuell aktivitetsgrupp 1 (0–1 livslånga sexpartners). Inom sexuell aktivitetsgrupp 1 rapporterade fler manliga respondenter (88,6%) sitt första vaginala samlag vid 18–24 års ålder än kvinnliga respondenter (78,2%).

Våra resultat att livstidens antal sexpartners är associerade med (a) antalet senaste sexpartners och ( b) ålder vid sexuell debut stöds av andra studier.1–3,17–20 Till exempel, i en studie av amerikanska vuxna (ålder > 18 år), tidig ålder vid första samlag (< 14 år) var associerat med fler sexpartner under det senaste året och de föregående 5 åren bland män och kvinnor.2 På liknande sätt bland nästan 65 000 nordiska kvinnor, kvinnor med yngre ålder vid första samlag (< 14 år) var fyra gånger mer benägna att rapportera 10 livslånga partners och nästan dubbelt så mycket att rapportera 2 eller senare sexpartners (senaste 6 månaderna) jämfört med äldre ålder vid första samlag (> 14 år) .1 Även om de föreningar som vi rapporterar har dokumenterats tidigare i andra populationer, erbjuder vår analys ytterligare insikter i användningen av livstidens antal sexpartners som ett sexuellt beteendemått. Ett viktigt tema för våra resultat är att livstidens antal sexpartners är ett enkelt men ändå användbart mått för att fånga heterogenitet i sexuell aktivitet. När vi kontrollerade livstidens antal sexpartners (sexuella aktivitetsgrupper 1–5 i vår ansökan) fann vi inga signifikanta skillnader mellan män och kvinnor i (a) rapporterat antal nyligen sexpartners och (b) ålder vid sexuell debut (förutom som ovan för sexuell aktivitetsgrupp 1).

De sexuella aktivitetsgrupperna vi använde liknade, men inte exakt samma som de sexuella aktivitetsgrupperna som Van de Velde och kollegor använde.9 Distributionen av befolkningen över sexuella aktivitetsgrupper som vi observerade med hjälp av amerikanska data överensstämmer i allmänhet med fördelningarna som tillämpas av Van de Velde och kollegor.9 Även om vår studie är representativ för den amerikanska befolkningen i åldern 15 till 44 år, använde Van de Velde och kollegor data om sexuellt beteende från en kanadensisk klinisk multicenterstudie.

Vår analys är föremål för begränsningar. Svaren på den intervjuadministrerade undersökningen kan vara föremål för social önskvärdhet. Måttet för antalet sexpartner under de senaste 12 månaderna var toppkodat vid 7, vilket skulle kunna minska medelvärdet men också förhindrar att extrema avvikare snedvrider resultaten. Sexuella beteenden inkluderade bara heterosexuella vaginala sexpartners i våra analyser eftersom vi ville fokusera på vaginal sex under hela livet; Därför redovisades inte andra sexuella riskbeteenden såsom oral och analsex i dessa analyser. Provstorlekar utesluter analyser av annan sociodemografi. För att underlätta användningen av våra resultat i framtida STI-förebyggande insatser inklusive modeller valdes de sexuella aktivitetsgrupperna vi använde utifrån en ny modell av HPV-vaccination.9 Ytterligare analyser behövs för att undersöka alternativa sexuella aktivitetsklassificeringar.

Trots dessa begränsningar tillhandahåller vår analys användbar information om sexuellt beteende efter ålder, kön och livstidens antal vaginala sexpartners. Dessutom illustrerar vår analys den potentiella användbarheten av sexlivspartners livstid som en enkel klassificering för att återspegla heterogenitet i andra sexuella beteenden. Undersökningen av sexuellt beteende efter åldersgrupper och efter kön är viktigt för könsspecifika, åldersrelaterade rekommendationer och förebyggande program (såsom screening för klamydial infektion21,22 och HPV-vaccination23,24). Våra resultat kan bidra till att förstå trender inom STI-epidemiologi, förbättring av STI-förebyggande strategier och tillämpningar av matematiska modeller av STI.25