Lärdomar från vinterkriget: Frozen Grit och Finlands Fabian Defense
Små nationer, predatoriska makter och värdet av värnplikt:
”Schweiz har ingen armé, det är en armé.”
Prins Klemens Metternich
Sist men inte minst Finlands anmärkningsvärda prestation under Vinterkriget demonstrerar det fortsatta värdet av värnplikt för små, lättbefolkade länder som inte skyddas av militära alliansstrukturer. Det finländska folkets vilda motstånd eller ”sisu” (en finsk term som löst kan översättas som grus) kommer att tänka på vietnamesernas handlingar dan qan ”(medborgarsoldater) under det kinesisk-vietnamesiska kriget 1979. Vietnams medborgarsoldater, som hade fått utbildning i handeldvapen från de reguljära enheterna i Folkets armé i Vietnam (PAVN), spelade en viktig roll för att försena Kinas framsteg och störa dess kommunikationslinjer och visar en oöverträffad behärskning av djungelkrigföring.
Precis som Storbritanniens berömda ”styva överläpp” under Blitz, är ”sisu” som Finlands folk uppvisade under vinterkriget nu kapslad i kärnan i den nordiska nationens nationella mytos. För finländska försvarsplanerare – liksom deras motsvarigheter i länder som Singapore och Israel – betraktas värnplikt som väsentlig för att bevara både landets militära styrka och dess nationella enhet (sisu) inför större potentiella motståndare. Till skillnad från de flesta västeuropeiska länder, som flyttade från territoriellt försvar i slutet av det kalla kriget, kräver Finland fortfarande militärtjänst för sina medborgare. De värnpliktiga förmedlas inte bara till den vanliga armén utan också till gränsbevakningen, som faller under inrikesministeriets övervakning. I båda fallen får råa rekryter snabbt omfattande överlevnads- och vinterkrigsträning, med målet att göra det möjligt för dem att verka djupt i vildmarken, om det behövs. Valda enheter, till exempel Special Border Jaegers, är utformade för att slåss bakom fiendens linjer i händelse av en storskalig landinvasion.
När man undersöker Finlands styrkor och operationskoncept för territoriellt försvar kan man Det kan inte hjälpa men undra varför ett land som Taiwan, som förmodligen står inför ett mycket allvarligare konventionellt hot, valde att gå så annorlunda och överge värnplikt. Utöver den politiska användbarheten av en sådan gest (värnplikt har alltid varit djupt opopulär) verkar det inte finnas någon tydlig strategisk motivering för denna seismiska förändring i önationens försvarsställning. Dessutom verkar det redan ha visat sig vara fördärvligt dyrt.
I dessa tider av krypande revisionism och växande osäkerhet kanske det är dags att fler av oss – både i USA och utomlands – tittade mot det hårda lilla Finland för inspiration i frågor om asymmetrisk balansering.