Lånebaserade värdepapper och säkerhetslån
Lånebaserade värdepapper (MBS) är skuldförpliktelser som representerar anspråk på kassaflöden från pooler av hypotekslån, oftast på bostadsfastigheter. Lånelån köps från banker, hypoteksföretag och andra upphovsmän och samlas sedan i pooler av en statlig, kvasi-statlig eller privat enhet. Enheten utfärdar sedan värdepapper som representerar fordringar på huvudbeloppet och räntebetalningar som låntagare gör på lånen i poolen, en process som kallas värdepapperisering.
De flesta värdepapper med pantlån utfärdas av regeringens nationella hypoteksförening. (Ginnie Mae), ett amerikanskt regeringsorgan eller Federal National Mortgage Association (Fannie Mae) och Federal Home Loan Mortgage Corporation (Freddie Mac), amerikanska statligt sponsrade företag. Ginnie Mae, bakom den amerikanska regeringens fulla tro och kredit, garanterar att investerare får betalningar i rätt tid. Fannie Mae och Freddie Mac ger också vissa garantier och, även om de inte stöds av den amerikanska regeringens fulla tro och kredit, har de särskilda befogenheter att låna från US Treasury. Vissa privata institutioner, såsom mäklarföretag, banker och husbyggare, värdepapperiserar också inteckningar, och sådana värdepapper kallas ”private-label” MBS.
Värdepapper med pantlån uppvisar en mängd olika strukturer. De mest grundläggande typerna är pass-through-deltagarcertifikat, som berättigar innehavaren till en proportionell andel av alla kapital- och räntebetalningar som görs i poolen av hypotekslån. Mer komplicerade hypotekssäkrade värdepapper, så kallade säkerhetsobligationsförpliktelser (CMO) eller fastighetslån (REMIC), består av flera typer av värdepapper som är utformade för att tilltala investerare med olika investeringsmål och risktoleranser. I en CMO fördelas räntebetalningar och räntebetalningar på poolen av hypotekslån till de olika värdepappersklasserna, så kallade ”trancher”, enligt en prioritet för betalningar. Varje del kan ha olika huvudsaldo, kupongräntor, förskottsrisker och förfallodagar.
En viktig risk när det gäller bostadslånepapper och säkerhetslån omfattar förskottsbetalningar, vanligtvis för att husägare refinansierar när räntesatser falla. Sådana förskottsbetalningar tenderar att returnera kapital till investerare just när deras alternativ för att återinvestera dessa medel kan vara relativt oattraktiva. Utöver förskottsrisken kan investerare i dessa värdepapper också exponeras för betydande marknads- och likviditetsrisker.