Jiaozi (Svenska)

GuangdongEdit

Jiaozi kallas gaau ji på kantonesiska och är standardpris i dim sum i Guangdong-stil. Den omedelbart noterade skillnaden mot nordlig stil är att de är mindre och insvept i en tunnare genomskinlig hud och vanligtvis ångad. Den mindre storleken och det tunnare omslaget gör klimparna lättare att koka igenom med ångande. Till skillnad från jiaozi är Guangdong gaau ji sällan hemgjorda eftersom omslaget, som måste vara tunt men tufft nog för att inte gå sönder, är svårare att göra. Många typer av fyllningar finns, med den vanligaste typen är har gow (förenklad kinesiska: 虾 饺; traditionell kinesisk: 蝦 餃; kantonesisk Yale: ha gáau; lit. ”räkor dumplings”), men fyllningar kan inkludera kammussla, kyckling, tofu och blandade grönsaker; dim sum-restauranger har ofta sina egna specialerbjudanden eller innovationer. Dim sum kockar och artister använder ofta ingredienser på nya eller kreativa sätt, eller hämtar inspiration från andra kinesiska kulinariska traditioner, som Chaozhou, Hakka eller Shanghai. Mer kreativa kockar kan till och med skapa fusion gaau ji genom att använda element från andra kulturer, som japanska (teriyaki) eller sydostasiatiska (satay eller curry), medan exklusiva restauranger kan använda dyra eller exotiska ingredienser som hummer, hajfena och fåglar bo.

En annan kantonesisk dumpling är yau gok (kinesiska: 油 角; pinyin: yóu jiǎo; kantonesiska Yale: yàuh gok), som är gjorda med glutinös risdeg och friterad.

GuotieEdit

Guotie (kinesiska: 鍋貼; pinyin: guōtiē; lit. ”potstick”) är stekt jiaozi, även känd som potstickers (en direkt karaktärsöversättning) eller yaki-gyōza (焼 き 餃子, lit. ”pan-fried jiaozi”) i Japan. De är en dumpling i nordkinesisk stil som är populär som gatemat, aptitretare eller sidorangemang i kinesisk mat. Denna maträtt serveras ibland på en dim sum-meny, men kan erbjudas oberoende. Fyllningen för denna maträtt innehåller vanligtvis fläsk (ibland kyckling eller nötkött i muslimska områden), kål (eller kinakål och ibland spenat), salladslökar (vår- eller grönlök), ingefära, kinesiskt risvin eller matvin och sesamfröolja .

Guotie är grunt stekt i en wok (kinesiska: 镬; pinyin: huò). En liten mängd vatten tillsätts och woken täcks. Medan botten på klimparna är stekt, ångas den övre delen och detta ger en texturkontrast som är typisk för det kinesiska köket.

En alternativ metod är att ånga i en wok och sedan steka till skarphet på ena sidan i en grunt stekpanna.

Exakt samma dumpling kokas i mycket vatten för att göra jiaozi och båda äts med doppsås eller chilipasta.

Tre eller fem veck görs på ena sidan av runt omslag som rullas så att kanterna blir tunnare än mitten. Detta ger basen en stor yta som hjälper till att ge klimpen stabilitet att stå upp i pannan.

Den kinesiska metoden för att bereda degen är att hälla kokande vatten på mjölet och låta stå i fem minuter och tillsätt sedan en liten mängd kallt vatten. Detta hjälper till att aktivera gluten i degen.

Andra namn för guotie:

• Peking ravioli – I Boston är guotie känt som ”Peking ravioli”, ett namn först myntade på restaurangen Joyce Chen i Cambridge, Massachusetts 1958.
• Wor tip (kantonesiska Jyutping: wo1 tip3) är den kantonesiska läsningen av samma kinesiska tecken som på mandarin läses som guōtiē ”

HistoryEdit

Guōtiē sägs gå tillbaka över fyra årtusenden. Det första omnämnandet i litteraturen går dock tillbaka till den medeltida kinesiska Song-dynastin (AD 960 – 1280) som rapporterar guōtiē som de är exceptionellt bra för den mänskliga själen. Legenden säger att de uppfanns av en kejserlig kinesisk domstolskock som fick panik efter att ha insett att han av misstag brände ett parti klimpar. Med ingen tid att göra mer tjänade han så småningom dem till kejsaren. 7: e eller 8: e århundradet gamla dumplings och wontons hittades i Turfan.

GyōzaEdit

Det japanska ordet gyōza (ギ ョ ー ザ, ギ ョ ウ ザ) härstammar från läsningen av 餃子 i Jilu Mandarin (giǎoze) och skrivs med samma kinesiska tecken. Användningen av katakana-skript indikerar att ordet är av icke-japanskt ursprung. Efter andra världskriget tog japanska soldater som återvände från nordöstra Kina hem gyozarecept.

De vanligaste skillnaderna mellan japansk gyōza och jiaozi i kinesisk stil är den rika vitlökssmaken, vilket är mindre märkbar i den kinesiska versionen, och att gyōza-omslag verkar vara genomgående tunnare på grund av att de flesta japanska restauranger använder maskintillverkade omslag. Däremot formade det rustika köket från fattiga kinesiska invandrare västerlänningar ”att kinesisk restaurang jiaozi använder tjockare handgjorda omslag. Eftersom jiaozi varierar mycket mellan regioner i Kina är dessa skillnader inte tydliga. Exempelvis kommer besökare lätt att hitta tunna skinn på restauranger i Shanghai och från gatematförsäljare i Hangzhou-regionen. Gyōza är identiska med jiaozi som tillverkas i kinesiska hushåll med butiksköpta maskintillverkade. Gyōza serveras vanligtvis med sojabaserad tarasås kryddad med risvinäger och / eller chiliolja (rāyu på japanska, làyóu (辣油) på mandarin-kinesiska). Det vanligaste receptet är en blandning av malet fläsk (ibland kyckling eller nötkött), kål, asiatisk gräslök och sesamolja och / eller vitlök och / eller ingefära, vilket är sedan inslagna i tunnvalsade degskinn. Gyoza delar likheter med både pierogi och vårrullar och kokas på samma sätt som pierogi, antingen kokt eller stekt.

Gyōza- och gyozapappar finns i sup marknader och restauranger i hela Japan, antingen frysta eller färdiga att äta. Pan-fried gyōza säljs som sidrätter i många ramen och kinesiska restauranger.

Den mest populära beredningsmetoden är den pannstekta stil som kallas yaki-gyōza (焼 き 餃子), där klimpen är först stekt på en plan sida och skapar en krispig hud. Därefter tillsättes vatten och pannan förseglas med lock tills den övre delen av klimpen ångas. Denna teknik är vad kineserna kallar guotie eller potstickers (se ovan). Andra populära metoder inkluderar kokning av sui-gyōza (水 餃子) och fritering av ålder-gyōza (揚 げ 餃子).

Frysta dumplings i butik förbereds ofta hemma genom att först lägga dem i en kruka med vatten, koka upp och sedan överföra dem till en kastrull med olja för att steka huden.

HistoryEdit

MomoEdit

Den tibetanska versionen är känd som momo (tibetansk: མོག་ མོག་ ) Ordet ”momo” kommer från ett kinesiskt lånord, ”momo” (饃 饃), som översätts till ”ångat bröd”. När du förbereder momo fylls mjöl, oftast med grundvattenbuffelkött. Ofta används malet lamm eller kycklingkött som alternativ till vattenbuffelkött. Finhackad lök, malet vitlök, färsk malet ingefära, kumminpulver, salt, koriander / koriander etc. tillsätts i köttet för att smaka på. Sås gjord av kokta tomater smaksatt med timur (Sichuanpeppar), malet röd chili serveras ofta tillsammans med momo.