Faktorer associerade med postiktala tillståndets varaktighet efter en generaliserad kramper

Resultat

Vi utvärderade 209 på varandra följande GC (medianålder, 42 år) med median postictal varaktighet på 0,75 timmar. De univariata analyserna indikerade att medianlängden för det postiktala tillståndet var signifikant längre: hos äldre patienter (i åldern ≥65 år) än hos yngre patienter (i åldern < 65 år) (2 timmar vs. 0,7 h, p = 0,0005); hos patienter med högre modifierad Rankin-skala (mRS) (≥3) vid baslinjen än hos dem med lägre poäng (≤2) (2,5 timmar vs. 0,7 timmar, p < 0,0001) ; hos patienter med längre anfallstid (≥30 minuter) än hos patienter med kortare varaktighet (55 timmar vs. 0,7 timmar, p < 0,0001); hos patienter som fick antiepileptika i nödläge än hos de som inte fick (16 timmar vs. 0,6 timmar, p < 0,0001); och hos patienter som var intuberade än hos de som inte var (63,5 timmar vs. 0,75 timmar, p = 0,0009). Flera linjära regressionsanalyser indikerade att äldre ålder, högre mRS-poäng vid baslinjen, längre anfallstid och administrering av akuta antiepileptika var oberoende associerade med längre postiktal varaktighet.