Brev till hebreerna
Brev till hebreerna, även kallat brev till hebreerna, förkortning hebreerbrevet, anonymt Nya testamentets brev som traditionellt tillskrivs St. Paulus aposteln men nu allmänt tros vara en annan judisk kristen. Vissa traditioner hävdar att författaren kan ha varit St. Barnabas eller kanske en av Paulus andra medarbetare eller senare lärjungar. Brevet skrivs någon gång under senare hälften av 1000-talet och är den 19: e boken i Nya testamentets kanon. För att bedöma utifrån dess innehåll riktades brevet till ett kristet samhälle vars tro vacklade på grund av starka judiska inflytanden. / div>
För att befästa kristna övertygelser beskriver författaren Kristi perfekta prästadöme, som till skillnad från Judisk överstepräst, offrade bara ett offer som Guds egen Son och förlöste därmed hela mänskligheten en gång för alla. Kontoret för den judiska översteprästen fylldes däremot av en tillfällig utnämnd vars ofullkomliga offer måste upprepas om och om igen. Författaren drar slutsatsen att kristendomen följaktligen är överlägsen judendomen. De kristna varnas sedan mot avfall och den ”fruktade utsikterna till dom” (10:27) som väntar ”de som har förkastat Guds Son” (10:29). De uppmanas att uthärda i sin tro enligt det heroiska exemplet på andra som är välkända för dem. Betoningen på Kristi prästerliga medling och uttalanden om tro och mosaiklagen är inte typiska för andra Paulus-skrifter. Det finns faktiskt fler citat från Gamla testamentet i hebreerna än i någon annan bok i Nya testamentet. De kommer huvudsakligen från Pentateuch och några psalmer.