A.L.A. Schechter Poultry Corp. mot Förenta staterna

Överdomare Hughes skrev för en enhällig domstol och ogiltigförklarade de industriella ”koderna för rättvis konkurrens” som NIRA gjorde det möjligt för presidenten att utfärda. Domstolen ansåg att koderna stred mot den konstitutionella maktseparationen som en otillåten delegering av lagstiftande makt till den verkställande makten. Domstolen ansåg också att NIRA-bestämmelserna översteg kongressens makt enligt handelsavsnittet.

Domstolen skilde mellan direkta effekter på mellanstatlig handel, som kongressen lagligt kunde reglera, och indirekta effekter, som endast var frågor av statens lag. Även om odling och försäljning av fjäderfä var en mellanstatlig industri, fann domstolen att ”strömmen av mellanstatlig handel” hade upphört i det här fallet – Schechters slakterihönor såldes uteslutande till intrasta köpare. Varje mellanstatlig effekt av Schechter var indirekt, och därför utanför federal räckvidd.

Även om många ansåg NIRA som en ”död stadga” vid denna punkt i New Deal-systemet, använde domstolen sin ogiltigförklaring som ett tillfälle att bekräfta konstitutionella gränser för kongressens makt, av rädsla för att det kunde annars nå praktiskt taget allt som kan sägas ”påverka” mellanstatlig handel och tränga in på många områden av legitim statsmakt. Domstolen fann att lagen stred mot det tionde ändringsförslaget. Enligt Högsta domstolshistorikern David P. Currie trodde domstolen att ”att låta kongressen reglera lönerna och timmarna i ett litet slakteri på grund av avlägsna effekter på handeln mellan stater skulle inte lämna något för den tionde ändringen att reservera.” rie tillade att ”det knappast kan ha undgått domstolarna att förutom dess begränsning till affärer fanns det lite som kunde skilja vad kongressen hade försökt från 1933-lagstiftningen som tillät Adolf Hitler att styra Tyskland genom dekret … delegationsbeslutet i Schechter var en hälsosam påminnelse om Framers ”beslut att få lagstiftande befogenheter i en representativ församling.”

Justice Cardozos samstämmiga yttrande klargjorde att en spektrumstrategi för direkta och indirekta effekter är att föredra framför en strikt dikotomi. Cardozo ansåg att Schechter i det här fallet helt enkelt var en liten spelare för att vara relevant för handeln mellan stater.

Denna traditionella läsning av handelsavsnittet avvisades senare av domstolen, som efter hot från Roosevelt började läsa kongressmakt mer expansivt inom detta område, i fall som NLRB v. Jones & Laughlin Steel Corp. Men senare fall som USA mot Lopez signalerar kanske en växande benägenhet att domstolen att än en gång bekräfta begränsningar av dess räckvidd. I ett enhälligt beslut från 2011, Bond mot USA, citerade högsta domstolen Schechter som ett prejudikat.